när jag har hjärtat i halsgropen
och mitt hjärta är nedtyngt av smärta
så skriker jag ditt namn

till ingen nytta för du hör mig inte
du lyssnar inte
till människospillror
som jag

när munnen fylls av blodsmak
och näsblodet sipprar ut genom näsborrarna
det bildas en elva av blod nedanför näsborrarna

då skriker jag ditt namn
men du svarar inte
för håll käften knappen är intryckt
för sådana som mig

vi utövar ett långsamt krig
du och jag
det kalla kriget

jag skriker för döva öron
medan du lär din knyppla
för att hålla dig vaken

andra människor viskar ditt namn
och du, beaktar deras minsta vink

jag är less
less på att se skiten
se människor runt mig förtvina

må fan ta dig!