om jag aldrig grät
vore jag din flyende vårflod
den som svepte med
hela sommaren

kastade mig mot skyddet, funnen
under löven, där hjärtat inte skrek
och fåglarna inte störde
min molande sorg

tyst, fick jag vila under tröstfullt vintertäcke
bedöva mig, dina händers kvarhållna stoft
vakna naken igen, och tillräckligt utvilad
att åter mäkta, fly

din nya,

doftande vårbukett