vadå rutor immiga av åtrå
med den stanken

åtrå doftar nattviol och jasmin
inte halvskrubbad svettig dödsångest
byggt på prestationskravens motvikt till i förväg fördömda kilon

kilon är kropp min vän

kropp

vadå rutor immiga av åtrå
kom igen när du har torkat ut min myrmärg med elden tills glaset spricker
och flisorna flygit ur karmen

en myreld släcks aldrig med åtrå
för se, färgen lakanen bär är färgen
på myren du besvär och där

på fönstrets bleck skriver jag kärlekens lagar
river jag åtråns naglar så det gnisslar

du tisslar om åtrå
som om det vore en creme brullee

jag äter aldrig annat än hettans kryddor
och dricker endast ur tjärnens källa kall

brulee

ej heller märgen bjuds där det vassa läggs brevé

där krav finns på kärlek och förbuden är fler än flåsen spottade som märken efter en sänggavelsbatalj

var är kärleken säg
var är kärleken

kom igen när åtrån doftar
av liljekonvalj