jag undrar när den här känslan släpper
när jag slutar vara såhär jävla tom

när känslor och ord kommer rusande över mig som salta vågor över naken sand

när kan jag ryckas med i en text igen
och inte sitta här som en staty som försöker likna den hon innerst inne vet att hon är
hon som skriver
hon som ständigt har orden på tungan
fel ord kanske och säkerligen utan sammanhang
inte alla blir text eller mening
men de finns där
hela tiden

men jag kan inte kan inte kan inte
skriva nånting just nu
kan inte hitta nånting att skriva om
kan inte böja huvudet kring stycken och varfan tog poängen vägen?
orkar inte med att följa någon rytm och min takt är försvunnen

jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill
ju bara
skriva
skriva igen
skriva mera
skriva flera
gånger om
men det kommer ingenting
inte ett jävla dugg

ge mig
ge mig
jag ber dig
ge mig min hunger tillbaka

vill skriva för att jag är så infernaliskt arg
för att jag är så öronbedövande ledsen
men jag vill INTE skriva om hur tom jag är
det vill jag inte kännas vid
kan inte vara ingenting
fast det är just där jag är
och det skrämmer faktiskt skiten ur mig
för mellanrum och tomhet
det är inte jag

ta inte skrivandet också
inte den delen av mig
ta allt och alla
men inte det
jag måste få kunna skriva
jag ber
igen och igen

det går ju inte
jag kan inte
jag är blind och jag kan inget känna
kan inte tänka text
orden smakar inget
förlamad
förlorad
förintad
fan

låt detta gå över
låt detta inte förbli

sänd texterna och orden åter till mig
ge mig mitt borttappade jag
lär mig skriva igen
låt mig öppna hjärtat rakt ut över papper och skärmar igen
jag vill skriva om världen
vill bara, snälla, skapa igen

lås upp mina axlar
bänd ut mina fingrar
öppna mitt bröst

hugg sprutan med rent adrenalin
hårt i min bröstkorg
så jag vaknar upp till mig själv och
så jag börjar andas på riktigt igen
får inget syre nu
härdar inte riktigt ut

ge mig skrivandet tillbaka

.....

ge mig mitt skrivande tillbaka