Stenåker är när man sitter på en
kantigt formad bit cement som är
till för att stänga av en parkväg.

Låtsas att det är en mc, lägger sig
i de förväntat kommande kurvorna
och tycker sig se asfalten försvinna

i ett som evigt svisch mellan bågen
och himlen. Vinden i håret, buskarna
och träden (före stormen) gör sitt till

för att öka trovärdigheten i illusionen
av att vara på väg någonstans mot
okänt mål. Liksom i en underbar film.