Det mest kända 'problemet' med att
känna sig 'utanför'... det är att alla
människor känner sig som utanför, bara
på litet olika sätt. Det går bland annat

att se på en grupp personer som står
eller sitter och umgås. Alla fem, om de nu
inte är fler än så just då, sitter där och
känner sig utanför. Trots att om en eller

två av dem inte var där, de andra
förmodligen skulle sitta och prata skit
om de icke närvarande. Alla fem pratar
skit om varandra då dem man pratar

om inte är där. Alla vet om det och det
är på något märkligt sätt okej. Det är så
de lär känna varandra kan man säga.
Så de känner varandra utan och innan.

Det är bara en sak de inte har någon riktig
koll på. Och det är att var och en av dem
känner sig utanför och tror ofta att det
är något fel på just den egna personen.

Som om de andra vore någon sorts prakt
exemplar. Naturligt nog är de alla olika även
och mångt och mycket är gemensamheter
de har tillsammans. De är ett sådant där löst

sammansvetsat gäng som egentligen inte
alls känner varandra. Och som sagt inte alls
har känslan av att någon av de andra skulle
känna sig utanför. Inte de andra, bara 'jag'.