När hans tårar smekte mej
i disharmoni
i doften,
dimman av ångestens
vibrationer.
Hans läppar
så ofattbart mjuka
sårbara.
Det där du alltid önskat
att han skulle ge
men som du aldrig fick.
Men jag.
Som en gåva mottog jag
tårarna
i mina darrande händer.
La dom varsamt
droppande
i en ask.
För att öppnas i den tid
som alltid kommer
av ingrodd vana
slentrian och gråhet.