Har fastnat så där igen.
mellan våren som är på väg och hösten som är jag.
Får inte till mina bokstäver så där snyggt längre
och orken räcker aldrig längre än till önskningar,
om blommor som borde slå ut och växa upp runt min ryggrad.

Crazy är det nya och kanske tar jag för lätt på det.
Kanske borde jag egentligen skrika mycket högre än jag ler.
Barnkalasen är slut för i år och ballongerna ligger likt jag gör.
Trasiga skal i hörnen och bara samlar damm.
Har nog fastnat så där igen...så där som jag så ofta gör.

Det mjuka smälte med den sista snön
och vårens hondjävul klev fram.
Vet inte om jag gillar hennes närvaro men
på något vis passar hon in bättre med våren.
Iallafall innan syrenerna kan ta död på henne igen.