Jag läser hellre om döda
människor som har levt
helt kort, än att jag önskar
bli läst av unga människor

som funderar på att ta sina
liv på mindre allvar än jag.
Jag vill gärna fortsätta leva
livet ända tills det tar slut

en dag. Jag kommer troligen
inte att märka att det tar slut.
Man tänker kanske ibland att
'jaha, är det så här det skall sluta?'

Men ofta nog är det turligt nog
falskt alarm. Även om jag som
ogillar falsklarm så skulle jag
säkert ogilla motsatsen än mera.