känner mig som paraplyet i drinken

den där prylen som just bara är prydnad i den där drinken

men ibland kan jag känna mig som oliven i en annan sorts drink

den där svarta saken som bara ligger på ytan och sprattlar livlöst inför ett icke applåderande publikum

som inte äns säger nada eller något alls

bara ljudlöst bräker fåraktigt fram läten

annars när jag funkar ok är jag som en kvarter renat

en slimmad halvböjsfaktor

stor stark och stolt men ett villebråd för a-eliten

dess törstande gap och längtan