Det kommer fram en man på kanske tjugo år, till ett sällskap på två personer som står och spelar boule i en park mitt på ljusa dagen, omkring en kvart över tre ojämnt datum i juli 1997. Han närmar sig släntrande som har han hela dagen på sig och kavalleriet i elfte timmen bakom ryggen. Inte långt ifrån grustaget de två spelarna ockuperat för stundens allvar är befolkade bänkarna som till för en sådan befolkningsökning på platsen vore av nöden.
- Jag kunde inte undgå att höra er stå här och käfta fram och åter om sättet att framföra detta spel på och nu tycker jag nog att B är en smula elak mot A. För att inte publiken på första och andra parkett skall mulna till och lägga sig en smula i saken bör ni nog fatta varandras händer och visa vilka såta vänner ni trots allt kan vara.
- Och vad i helvete, (A höjer här rösten en smula för att även de på tredje raden skall kunna få sitt lystmäte) tror du att du har med det här att göra?
- Ja, ser du, jag är självutnämnd ordningspolis i mitt och andras liv. Nu ser jag att ni är litet stökiga här där ni istället borde söka hålla sams och sköta era lekar som två barn vuxna situationen.
- Du kan enbart (Här blandar sig B en smula i konversatione) dra åt helvete. Du och ditt fina småprat.
- Åh nej. Det tänker jag alls inte göra det. Här har ni var och en min hand på att jag blott vill er båda väl. Inte vill ni väl störa sinnet hos de omkringvarande? Här är vi väl i det offentligen rummet som en tänkt enda stor familj?
- Dra åt helvete med dig säger jag. (B höjer här rösten en oktav extra, för att några i Södertälje inte hörde).
- Jag tror du har missuppfattat situationen en smula här. (Harklar sig A och klämmer dessutom i med att förklara saken.) Det är så förstår du att jag betalar B för att dels uppföra sig som en för dagen värvad vän. Samtidigt får han betalt för att jävlas med mig när jag som minst av allt väntar dig. Detta för att vi här i parken skall kunna uppträda vilt i stunden till parkbesökarnas höga nöje.
- Vad i helvete är det du står och säger (även C höjer här rösten en smula vilket får till följd att även B vill ha ett ord med in leken, men C hinner före.
Menar du verkligen att jag skall tro dig när du säger att du betalar för att få stå och käfta offentligt när det är gratis därborta på Sergels Torg bara några busshållplatser härifrån?
Här kommer det en ung kvinna förbi och kan inte låta bli att blanda sig i leken. Du kan som läsare av denna sorgliga historia välja att kalla henne D. Hon är tjugotvå år och fyller år på tisdag i nästa månad. Den första tisdagen i varje ny månad.
- Fattar ni inte att ni står här och beter er som småbarn. Ni borde lyssna till (C) som gör alldeles rätt i att komma här och leka polis. Ni borde verkligen dämpa er så att de som bebor Södertälje kan få sova sig igenom söndagen i fred.
- Jag tror du har som missuppfattat situationen här en smula.
- Det har jag inte alls det. Du och din vän gör sitt bästa för att under sken av att spela ett harmlöst få stå här och käfta i mera offentligheten för att berika era i övrigt så torftiga liv. Där står en självutnämnd vän av ordning och tilltalar er så vänligt han bara kan och ni känner er påhoppade av en sådan er tillrättavisande allmänhetens tjänare. Det är verkligen en skam att behöva uppleva detta i dagens Sverige i nådens år 1998.
- Där tar ni allt fel (här lägger sig B i) det är faktiskt bara 1997 än så länge.
- Det här är ett rent missförstånd från frökens sida.
- Det är så fan heller, tror du inte jag förstår vad ni håller på med här?
- Nej, det tror jag faktiskt inte det.
- Ni försöker få vanligt hederligt folk att bli arga på er och sedan i sådant humör sprida denna hetta och detta behov att bråka till resten av stan.
- Ni tar fel. Detta är dagens föreställning av vad utomhusteatern ger.
- Försök inte prata bort saken nu.
- Det är på det här viset förstår lilla fröken. Dessa båda (här pekar A på såväl B som även C) får betalt för att stå här och käfta med mig och där medan den ena skäller på mig, den andra skall komma fram och leka polis. Er egen roll däremot är redan paxad och uppträder först i tredje akten av detta drama. Så er tänker jag på intet vis ersätta för att ni kommer hit och söker interagera med föreställningen.