Alla hemligheter i ditt sneda leende, ett band av chifferkoder som fladdrar förbi genom mig.
Kodsiffrorna snurrar i bröstet, fastnar i halsmynningen och det blir svårt att prata.
Rodnar till svar och hoppas att det är rätt.

Vet du hur det kändes?
Jo, ungefär som att se igenom en kamera med ett långt objektiv. Nästa som en kikare. Ett rör till dig.
ett fokuserat centrum.
Det fanns ingen periferi som inkräktade min vy.

Jag minns.
Hur jag över min axel såg dig se ut genom fönsterna från dom tysta raderna med skolbänkar.

Varenda ögonblick genom kameralinsen är ett mästerverk. Miljontals pixlar samarbetar för en ny horisont.
Det räcker med ett enda fotografi på dig, för att se... att alla andra är som eld som tämjs och fängslats till ett smalt stearinljus veke. Stearin-tårarna rullar ner för ljuset tills elden slutligen så skrattretande enkelt... blåses ut.
...Du måste rädda dom.