i mina händer ska de vittra
alla livets färdiga sanningar
falla sönder, tills de inte längre
kallas trygga

mina kupade händer ska jag fylla

med stoftet från min älskares beröring
när månens ljus fick honom
att skimra, magiskt
då min längtan blev så tacksam
av hans varma kyss

att jag höll mig varm
utan att tänka alls

på det som en gång brukats
som sanningar,
med skrämmande förbud

jag har älskat, vågat
sökt främmande land
i andras drömmar

funnit skatter i
ingenting

när det sker, när lyckan är min motsats
släpper jag duvorna fria, en efter en

alla med samma budskap,

kärleken