Fotot av blommande hästkastanj är dagsfärskt. Dikten kommer från 1984 och uppföres lämpligen av en uppjagad skrikande ung skönlockig poet med blicken riktad mot evigheten och hjärteblodet sprutande över omgivningen. (Själv är jag därmed diskvalificerad för uppdraget, beroende såväl av ålder som håravfall.)

Syrenernas blommor