...att så här många texter kan jag inte ha skrivit själv.

Den eller de tror att jag stjäl texter av andra.

Men är man manisk som jag är och dessutom älskar att skriva så är det inget konstigt att vara produktiv.

Jag skulle ledigt kunna lägga ut tio texter per dygn här inne, men det gör jag alltså inte och ändå verkar jag att ha för många här inne på min sida för att det skall verka 'normalt'.

Det finns folk som att fem-sex bilar i garaget eller sju motorcyklar.

Det finns de som stickar fyrtio timmar i veckan eller spanar på fåglar nästan dygnet runt.

Skall man polisanmäla alla som inte har riktigt samma intressen som man själv har kanske?

Författare av romaner och deckare, stjäl de av andra kanske?

Det är inte normalt att en arbetslös människa i England skriver sju böcker om en kille som går i skola där man lär sig att bemästra sina konster i trolleri.

Hon borde förstås anmälas till någon lämplig instans för att avvika från normen.

En författare som har skrivit mellan femtio och hundra böcker, har den eller de stulit materialet från andra kanske?

Har man verkligen tillåtelse att samla på sig tretusen filmer eller 6000 kaffekannor utan vidare?

Själv anser jag att den som dricker alkohol för mer än femtusen om året eller röker för mer än tjugotusen om året borde piskas offentligt på torget på lördagarna.

Men det är bara en åsikt och sådana behöver man inte ta på allvar.

Så de här anklagelserna om att jag inte skriver de här texterna själv, de tar jag inte på något större allvar, men tråkigt är det med folk som är trångsynta, kanske avundsjuka eller bara inte har något bättre för sig än att hitta fel hos andra, dem tycker jag faktiskt litet synd om.

De borde skaffa sig en hobby och sysselsätta sig med att virka, sticka, fiska, lösa världsproblemen eller spela boule istället.

Jag har funderat på att bevisa något genom att faktiskt skriva och lägga ut just tio texter per dygn under en månad som svar på anklagelserna.

Sedan är det fritt fram för folk att försöka sig på att förstå varifrån texterna kommer.

Är de då verkligen sprungna ur mitt eget huvud eller kommer de att kunna spåras till någon annan?

Jag har en far som ledigt skulle kunna lösa hundra eller fler korsord per dag i en vecka eller i en månad.

Han borde förstås låsas in på anstalt om han satte igång med att göra det, eftersom det i så fall skulle anses som 'onormalt'.

Mental brottslighet är inte bra, det säger väl storebror samhället, om inte i boken 1984, så åtminstone vi människor som bör hålla koll på varandra så ingen av oss faller ur ledet i för hög grad.

Hör du, du därborta.

Om du inte kan stå i kö som vi andra för att få ut vårt dagliga bröd efter sex timmars väntan framför bageriet, då är du färdig för dårhuset eller varför inte skjuta dig på fläcken, dårhuset har inte plats för alla som inte kan köa ordentligt.

Är det den sortens samhälle vi vill ha?

Titta på mig, jag har femtio gula t-shirts hemma som jag köpte när de reades ut för något år sedan av en butik som gick i putten.

Så kan vi inte ha det.

Du därborta som har en nästan komplett samling av Strindbergs samlade verk eller av serietidningen Gustaf, du borde veta hut och anmäla dig själv till polisen.

Tänk inte så förbannat, det är inte normalt, sätt dig i solstolen och ta dig ett järn istället.

Det är jävligt normalt och då skall jag komma förbi och dunka dig i ryggen och kalla dig för hedersknyffel samtidigt som jag egentligen skrattar åt dig bakom din rygg över din samling urdruckna ölburkar som står som någon satans pokalsamling på den där hyllan som löper högt upp på vardagsrummets vägg och visar att du är olympisk mästare i att samla på ölmärken.

Nej, nu får det fan i mig vara nog med att inte ha något bättre för sig än att tycka att andras beteenden är onormala och att man själv minsann rättar in sig i ledet för att inte sticka ut ordentligt.

Hälsningar

(oläslig namnteckning)