Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

var inte min livlina, var den jag klättrar för att återse

Jag behöver kärleken

För att fylla det här hålet

Som ett plåster på det här såret

Som ett skratt i den här tystnaden

För att gömma mig bakom i den här blåsten

Och jag trodde du var den kärleken
Att du var räddningen
Men jag hade fel
Och det är jag så tacksam över

För egentligen vill jag inte att du ska fylla hålet i mitt hjärta
Nej du ska vara själva hjärtslagen

Nej du ska inte vara plåstret på mitt sår
Du ska vara den nyläkta huden där det en gång fanns

Du ska inte vara skrattet i den hemska tystnaden
Du ska vara tystnaden som tröstar även sedan skrattet ebbat ut

Ocj jag vill egentligen inte gömma mig bakom dig när det blåser
Jag vill stå mitt i blåsten med dig
När vi håller uppe varandra




Fri vers av Doptera
Läst 393 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2012-06-03 18:21



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Doptera
Doptera