var inte min livlina, var den jag klättrar för att återse
Jag behöver kärleken
För att fylla det här hålet
Som ett plåster på det här såret
Som ett skratt i den här tystnaden
För att gömma mig bakom i den här blåsten
Och jag trodde du var den kärleken
Att du var räddningen
Men jag hade fel
Och det är jag så tacksam över
För egentligen vill jag inte att du ska fylla hålet i mitt hjärta
Nej du ska vara själva hjärtslagen
Nej du ska inte vara plåstret på mitt sår
Du ska vara den nyläkta huden där det en gång fanns
Du ska inte vara skrattet i den hemska tystnaden
Du ska vara tystnaden som tröstar även sedan skrattet ebbat ut
Ocj jag vill egentligen inte gömma mig bakom dig när det blåser
Jag vill stå mitt i blåsten med dig
När vi håller uppe varandra