jag läser om solstorm och förundras och magnetiserar mig och fuktar mina läppar med gårdagens vin och tänker att om detta är det som är så vill jag vara. jag springer i regn och låter gråten släppas sakta nedför kinderna och i det blöta ser ändå ingen skillnaden och låter längtan komma mellan. och så havet. all tid. men jag vet ännu inte hur man stillar sig och tid är bara en vandring mellan polerna.