svaren

vid porten en glömd sop
fimpade smygrökarspår

rop på hjälp

och en avriven nagel
rödmålad

ungarna skriker redan
måsparen skriker tillbaka


flyg era jävlar
dit vingarna bär
nymodighetens luft bär
bara modet

om modet bär på rädslan

flyg era jävlar
skrek barnen

där genaste vägen
ner i mörkret

var att tåla tystnaden

flyg era jävlar

en eftermiddag mellan ett pip och en evighet

hörde jag näbbar korsas
och modet byggas upp

på kanten

*

kväll

mörkt igen

övervakad av våtsvart asfalt
billarm på avstånd

fönsterskuggor i varann

nattliga volymer

plymer av sorl genom tillvaron

husens eget liv

mina ord blir ormar kring knutarna
böjer gavlarna som dali-våndor

alla går vilse till det blir

ljust igen

*

så är det inne att vaka
är det inne att försaka hoppet
för nästa dags hjulspring

jag tar genvägen
runt omkring alla runda hörn

och genom brutna löften

ett korsdrag över månen
i full sol

om jag snabbar mig
att jaga natt

baklänges

söker frågorna
i tysta talen som du satt

som barrikad

kan jag höra dagen vänslas
kan jag höra svaren
när det blir mörkt igen

när det böjda i frågan rör sig
raknar

och alla hittar hem

är det ute att sakna dagen

kan inte måsungen

vakna