och puh jag saknar dig ännu mer

än förr

jag hörde inte det som ögat just förvillat

jag störde mig på tystnad vid min lilla dörr

när slänten rann iväg och vattnen kom

när hösten vände vindarna och nattens nöjen stillnat

och puh jag saknar dig

för nu har vintern själv just hoppat över våren

inget är sig likt där eken står

i snåren inget stenblock ler där leken då tog vid

och puh jag saknar dina visdomsord

och pälsen nött av stenen tovigt sliten

var det då när åskan slog som jorden vände upp

var det då när havet krävde sitt på torra land

och puh jag saknar honungsburksinviten

för nu har svärmen landat vilsen i en annan stam

och inget är sig likt där eken står

och puh

jag saknar ljudet av din visdoms ord

så hjärtat åter kan få slå din tid;

min klang

för puh

där under åskan finns ett hopp som satts i bur

ett litet trippande så där på tå man hand

och puh jag saknar dina ord för djuret

återta sitt mod är inte lätt i drömmars lejonland