Redan medlem?
Logga in
Borta bra men hemmet värstHon sitter i sin rullstol med en filt över sina ben tittar frånvarande ut genom sitt lilla fönster på sekretären står fotografierna som är hennes liv make barn och barnbarn i en salig röra hon är närmare nittio år och dement personalen kämpar och sliter hårt men räcker inte till för henne heller hon skriker som ett litet barn upprepar samma ord samma ord samma ord ingen orkar lyssna än mindre höra barnen kommer regelbundet men sällan ett långt och slitsamt liv belönas med en liten men månatlig slant och en plats på 16 kvadratmeter hon sitter i sin rullstol med en filt över sina ben snart finns hon bara som ett namn på en gravsten
Fri vers
av
Berra Bäver
Läst 274 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2012-07-04 10:18
|
Nästa text
Föregående Berra Bäver |