Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Studium

 

Ett slags lucker metall

ljudlöst lagd tillrätta över sträckan

mellan husen

 

jag står här

och väntar på en mun;

jag är den tidiga morgonen, en

höjd bronslur, en

blank båge runt din sida

 

förstockad, skälvande och oförlöst, ett

sammanpressat flöde och

jag känner längs dess kant,

mynningen som formar

sig runt tystnad


Fri vers av Tomas Söderlund
Läst 333 gånger och applåderad av 22 personer
Publicerad 2012-09-07 09:24



Bookmark and Share

  Annika Persson

Morgonen låter alltid, och kvällen faller
till ro. Med åren har jag lärt mig, att inte
vänta, tiden är som vindarna, och vi
ruskas om, lyssnar och följer med blåsten,
livet är sällan tyst, vi rör lite på foten och
det knycker till, som på grenen på ett träd,

man kan göra livet mer poröst, av tyngd,
molnkavalkader, att göra vägen framkomlig,
nu är det tid för att plocka av plommonklasar,
om man nu roas av det, eller ha ett ändamål,
se en plats i världen, som ett flöde, en figur
vandrar redan på bron...

Och ändå känns det, som kärnan i en inte vill
hitta världens mitt, utan stiga på diametertåget,

2012-09-11

  Yrre VIP
Spännande och skickligt utförd, bra!!
2012-09-11

    ADI Nehlin
vacker skaldat
2012-09-11

  TrollTörnTrappan VIP
Tänker på tågspår först, en kommande kyss på perrongen, men tycks sluta i pistol eller pålagd telefon??
2012-09-10

    Anna Vinterstjärna*
Jag tyckte mycket om att läsa den här. Den rör sig som något flytande och ofrånkomligt in mot läsaren och det är jag i detta fallet och det är väldigt bra. Så ska också en god dikt vara och kännas. Tycker om ditt språk och din hantering av meningarna.
2012-09-07
  > Nästa text
< Föregående

Tomas Söderlund
Tomas Söderlund