Jag kan inte längre prata
Jag kan inte ens röra mig.

Jag är livrädd för att det här är slutet

det får inte ta slut såhär

Jag ser skuggor på väggarna
jag vet att de är ute efter mig 
och att den här gången
kommer jag inte undan.

Paniken skräcken rädslan och
ångesten

är bortom gränsen för vad en människa klarar. 

Det är på en primär nivå
nu skriker jag allt vad det går
skriker för att spänningen måste lossa
och demonerna måste försvinna från väggarna.

Men de kommer bara närmare
de tar i mig och de försöker flytta på mig
men ingenting hejdar min väg mot fullskalig panik

Och gråten är total
Jag gråter och jag skriker
och någon sjunger i mitt öra
vaggvisor jag måste få höra.

Måste få höra för att få allt att sakta ner.

Och när byssan lull torkat kittelen full

då kan jag andas igen
och låta demonerna föra iväg mig
till det stora huset som kommer med
löften om räddning och hopp

Fan ta dem, 
jag har min sång.