Skratta och prata,
le och diskutera.
Sjunga och dricka
och äta med mera.
När dagen är slut
och alla gått hem till sej,
finns det då någon
som verkligen sett MEJ?

Arbetskamrater,
släkten och vänner;
kan någon av dom
säga vad jag känner.
Även om mitt i
familjen jag bor,
så är jag ensammare
än du tror.

Gladlynt och trevlig
och vill alla väl.
Påläst och ärlig;
en vänlig själ.
När dörren till hemmet
har slagit igen
är ensamhetens bubbla
min bäste vän.

Orken den räcker
bara en bit.
Jobbet har blivit
ett enda slit.
Flyr in i böcker,
filmer och ord.
Sitter och hänger
vid datorns bord.

Gnäller, det gör jag
bara ibland.
När jag gnällt färdigt,
jag tar mej i hand
och lovar att göra
mitt bästa ändå;
att ge av mej själv
från min lilla vrå.