Det droppar från mina ögon när ingen ser
och jag vill inte laddas mer
av den känslofullhet som går genom min hjärnas kanaler
och via nervimpulser fyller mina tårkanaler

när någon drabbas i min omgivning
av saker som saknar beskrivning
där ordet ondska inte alla gånger räcker till
när illviljans järtecken tycks för ett ögonblick få tiden att stå still

oskyldiga drabbas, och hatet göds
men jag har själv inte rätt att döma, men fiendskapen göds
för när de jag älskar far illa
då kan inte lugnet i mig vara stilla

men det kommer en tid, då ondskan försvinner
när äntligen det goda vinner
även om den känns avlägsen i varande ögonblick
så kommer en dag, utan tårar i blick

den dag då allt kanske inte glöms, men förträngs
då ondskans dörrar stängs
för att aldrig öppnas mer, den dag då kärleken kommer och återtar
den dag då såren ska läkas, även om ärren för alltid kommer att finnas kvar

© Ted Örnberg 2012-10-27