"det är så över, att vi behöver ett nytt ord för 'över'."

och jag som tömt hela reservlexikonet rakt i synen
mitt mellan brynen hällde jag

medvetet
för att tysta det sista knystet

rystet i rånockens torkning

(trä torkar krokigt när det kapats snett
och jag tror ibland att du bågade
av gammal vana - vem balanserar på tak)

ställde mitt lexikon mitt på plytet
mitt i din vak av vårvatten

skrek Bryt det!
(tänkte bara
kom

snälla kom nån gång)

och siktade på tredje ögat
för tredje gången gillt
men hålla fokus är inte jag

inte jag

kom på att två över är en för mycket
den första klarade jag inte

trycket av ensamhet blev som stycket
som slutar i en 3punktare

...
(det söver att vänta och faran för besvikelse blir för tung framlast
det är då jag gör lappkast på en spontan blink
slår bakut och rymmer)

det skymmer

det är så över

jag behöver nog också ett nytt ord för övermåtta
för vel vingel och väsande råtta som jag vet sätter på pränt
allt som inte hänt

jag låter släta över med miljoner mutationer av ord
med fara för fiasko och feltömmad vagnsfärd

väljer att välta vagnen
istället för att visa dig nåd


utifallatt
jag inte hittar ordet jag behöver
för över

(så är det när man knyter för hårt om plösen

jag letar lösen än för situationen
bland alla miljoner mutationer)


det är så över
alla ords viljor till manöver

över bord

(så är det om man bryter nåt svårt
man saknar lösen sen
och vårt vi har ju egna vingar)

så önskar jag det få segla fritt

över ditt liv som över mitt
för det viet är

alltid över
hur än vi väljer att välta vagnar
eller tysta tankars trångboddhet

så är vi över

jag vet du är nöjd ändå

och vi kan inte välja blanka vapen i en rostig strid
på en spång över myren en höst blå
inte när jag måste leta klöver bland kåda barr och smarta spel
inte när du måste fortsätta putsa din världs karta hel

igen

och viet
det är över allt och fritt
vi är överallt

över allt