när nu inga stoltheter mäter sig med voltenheter i konsten att samla energi för framtida bruk varför då störa sig på några futtiga mindre motstånd

när strömmen behöver röra sig

lagra batterier för länge
med bäst före datum - en släng av övermåtta som sinar sig själv
behov att blott ha kontroll

när strömmen behöver bli en älv

som att bära pannlampa och lämna batteriet i städskåpet
för det kanske

blir ljust ändå bara man vill
tillräckligt

(rör bara inte mitt skal
jag är mitt eget motstånd)

självdränage i en fas av fasa livet

och så börjar huset knaka och driva för vindenså börjar suset i öronen och tillbaka kommer minnen

och det blir trångt trångt
och trängre än trångt

som att tillåta sig väggarna rasa in utan att ens kliva ut först
som att låta livet gå i fritt spinn och sluta återuppliva

sin röst

längst in

(rör bara inte mitt skal
för då imploderar jag)

som att gräva startgropar så djupa att man inte kommer ur dem
som att sätta segel mitt i stormögat och sen ro i samma hastighet som lågtrycket drar fram

hur orka när orken får stå i skamvrån

som att lämna batterierna hemma och ta på pannlampan bakochfram och sen vända och tro det lyserdet bara pyser i fogarna och enda vägen upplyst är vägen till krogarna och det enda som sker
blir att ögon röda av frustration kommer tas för bromsljus i nacken

och in rasar väggarna mot knogarna
och in kommer vintern och plogarna

in i ditt sparade batteri

så bli lite mer av ett mot
än ett medhåll för sken mittemot

bli lite mer av ampere mon frere
bli lite mer av ampere

ditt motstånd faller mig enkelt i fas
där livet räknas mer växel än lik

där livet mäter sig rikt