Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Visst gör det ont att föda fram ett barn,
att föda fram ett gråtande nytt liv.

Ja visst gör livet ont i början och till slut,
i den stund då vi föds in i kylan, till livet,
och när vi ligger i vår svindlande dödsångest.

Ja visst gör det ont i livets dalar,
när luften ter sig svart och tung att andas,
när allt och alla är emot oss och allt som är vi.

Men livet har också sina ljusa stunder,
varför skulle vi annars födas till dessa liv.
Vi kan omöjligt finnas till för att lida.