I hjärtat på barn som växte upp
bland främlingar som spöade dom
i robotfabriken är det ju lättare att
sluta sej än att öppna sej,
ändå längtade dom till bullerbyn
när dom såg tillbaka,
nu växt upp
och stelnat till män,
men inte minnena,
gå ut hatiskt
med slipsknuten stenhårt
knuten i sin värld full av kaos,
göra den perfekt om det inte går
bara lossa på den och låtsas en
stund att det gick,
det olyckliga måste lösas upp
jag kan inte hjälpa mej själv
vi kan bara hjälpa varandra,
än om allt är försent för en
lycklig barndom men inte för ett
lyckligt vuxenliv.