Resan
Du står på stranden och väntar på att få gå ombord
ditt huvud är fullt av tankar men du saknar ord
du tvekar och vill fundera en stund till
men det är andra krafter som verkar, inte vad du vill
Bakom dig lämnar du ett liv såsom det har varit
det kan ha varit lyckosamt eller du kan illa ha farit
hur det än har sett ut är det nu ett minne blott
det du bär med dig är det du tillägnat dig och förstått
Framför dig ligger en värld så osäker och ny
att du inte vet om du vill gå den till mötes eller fly
om du dröjer på steget eller ger dig förändringen i kast
betyder inget i längden, du är redan fast
Färden kan gå bakåt och framåt men den står aldrig still
den har sin egen inneboende logik som du själv kan bidra till
när du väljer att växa och ger dig på resan ut
vet du inte vart det bär eller när den tar slut
Men det som ur detta scenario skapas
är att du än en gång känner hur navelsträngen kapas
och in i ett större sammanhang du föds på nytt
och finner att bilderna du levt har flytt
Detta nya liv leder dig någon annanstans
till en strand du inte tidigare visste fanns
där ro och vördnad kan ha sin naturliga plats
en helig avsats du stannar vid tills livet ånyo tar sats
Och för dig ut i samma förvillelse och i samma strid
skillnaden är att du nu känner en mer påtaglig frid
som kommer av den kunskap som resan givit
och att du nu ett betydligt vidare väsen har blivit
En ny kvalitet på den oändliga vägen du bär
som ger dig bättre förutsättningar att vara den du egentligen är
ett oberört centrum och en person som handlar
och ett liv som ständigt är och vars energi oupphörligt förvandlar
Till de många masker du har att bära
några för dig längre bort andra gör att du kommer nära
den balans mellan ljus och mörker och att vara och göra
som innebär att du evighetens innersta grund kan vidröra.