minuterna som timmar
timmarna som dagar och dagarna som veckor

(och det var bara början - förlåt sommar)

veckorna som år och månaderna som livstider
och dog gjorde jag om och om igen

tre gånger

(och det var bara fortsättningen - förlåt höst)

så en till bara en till trots att det svider i osövda ögon
en månad till

ett liv till

för att du ville och behövde

må så bli

kan jag dö en gång med ickesvar
kan jag dö två och kan jag dö tre

så kan jag dö fyra glödga elda bränna lava och där rämnar förhållandet mellan det inre och det yttre

vulkan av månader hållna på halster
för att du ville och behövde

där och då

så blev

kravlande i en självisk smet av länge uppbyggd saknad
ber jag en sista gång om det enda som egentligen varit viktigt

under alla stoltheters gränser låter jag utbrottet få sin förlösning
för ibland finns det bara en enda sista uppgivenhet kvar

en sista upprepad ombedd

minut
i form av ett för örat hörbart levande liv
beviset på att ej vara objekt

i ett sms-at practical joke

för att jag verkligen behövde

(så glad att jag redan då tappat tilliten till

skrivna ord)

"Ha tålamod"