och med liten paus i stor skapelse

en ynnest
en kort kort stund av vila

*

så saknar hon det han aldrig fick veta
och aldrig kunde bli

där går gäss säger de
hon talar tyst om spets

och vägrad volang

*

den väsnas ska förbli väsen av oliv och den lever oliv likt björn rev stack
ska väsen jämställas med oväsen

så faller den dubbla klubban över markerna vid fronters möten och lugn återtas

stängd himmel i skog liksom i kustnära stad där inga skepp tillåts ankra

pirer saknar vickande tår
och kedjorna frostas lika obalanserade tunga länkar
som osynligt sommartid

som över gräs och grönt bara för att

vid vågbrytnings skum kastas minnen upp
och inga möten mer mot brisens spontana önskan

bara svag vind i nacke
oklockad

svag vind

*

ingenstans finns pålar för äldre slaget rep och vilsna är skepp
seglade hav utan hamn där grynnor redan nått upp

har inga eldars gator svaren så har heller inga kols nätter

så faller de i god jord de frön av frågor som ska falla från vindar
och över kontinenten ljuder endast dimmans mistlur

över vatten endast österns kyla kvar

medan utkik söker
över skuggor på glömda stränder

*

hon räknar strandens skal ett och ett
båd utsida och en hoppfull glans

insidans pärlemor
återhållsamt

som för att spegla det lilla i det stora
före

som för att fånga det bästa
i det mesta

som hållen anda mellan spännande pärmar igenslagna för att aldrig mer öppnas

som ess i rockärmar

före det stora