Tänk om man endast kunde grubbla ett tag
varje dag
eller bara för tillfället slippa vara i denna usla situation
där man hela tiden anar en mörkgrå ton

färglös är grubbleriets långtråkighet
tänk om den kunde försvinna, med säkerhet
så att man kunde se fram emot en ljusare stund
och kanske få en blund

och fly till ett normalt sovande tillfälle ett längre tag
och utvilad få vakna till ny dag
känna sig trygg och nöjd
se dagen i glädjefröjd

men grubblandets varaktighet verkar vara beständig
man upplever den så eländig
på grund av att man då nästan upplever en visshet
att detta tillstånd kanske ska räcka nästintill evighet

minut blir till dag, dagar blir till månad
i lägen där varje minut är viktig, för tiden är bara lånad
och man väntar ivrigt att få leva ett normalt liv utan denna olust
som stjäl så mycket energi och suger ut all must

jag vill kasta bekymren i det djupaste hål
och anstränga mig så mycket jag tål
för att täcka det hålet med stenar och grus
och då kanske kunna börja ana ljus och för en gångs skull få känna ett lyckans rus

och vara medveten om att den kroniska smärtan är borta
att stunderna av grubbel har blivit så korta
att jag nästan glömmer vad ordet grubbleri innebär
det som just nu i mig river, sliter och tär

tänk att få vakna till en morgon så ny
se en ny dag gry
och känna doften av gryningen, och slippa stunder av obehag
att åter kunna vakna till en normal och glädjefylld dag


© Ted Örnberg 2012-11-26
Foto:www.fotoakuten.se