vi är kedjefångar i den kultur vi tillhör.
till och med i sorgen.
sorgens stereotyper
sorgens riter är stränga opersonliga in i detalj även om man skulle vilja kan man inte kliva ur sin kulturella sorgeidentitet
sorgebeteendet i landet sås-och-potatis lagom så lagom
inga orientaliska gråterskor ingen balinesisk spelad oberördhet
den svenska sorgen är tyst gråter gör man i enrum lagom mycket Tårarna Tar Slut Man blir så Trött av att Gråta
kristerapeuten skjuter försiktigt över asken med pappersnäsdukar
kyrkogårdens ljusgemenskap lugnar
sorgen är i alla mina molekyler märkligt att kulturen styr alla mina sorgeord alla ordkombinationer finns redan dock är de sanna
men jag värjer mig ändå mot ordens ordning
får ni hjälp nånstans det finns en förening som om ett år känns det bättre tiden kapslar in
jag säger: sorgen är unikare än kärleken
enligt aforismen är kärleken evig men föremålen växlar i folkligare mun det kommer alltid en ny spårvagn
min sorg kan inte bytas ut
jag söker ord
Fri vers
(Prosapoesi)
av
flygia
Läst 502 gånger och applåderad av 31 personer Publicerad 2012-11-30 10:11
|
Nästa text
Föregående flygia |