ett hundra steg kvar
sju tusen andetag sju mil sju slag

ett för dig


när himlarna sänker sig

som kistor
som trötta kroppar i badkar ansträngt
som skeppsvrak

slås känslorna långsamt i marken och blir liggande kvar

flykt ger skav

så kvavt
för lungor att lyfta tunga hjärtans operahus
bänkrad för bänkrad
av höjda ögonbryn och sänkta blickar

fortsätter fläta tystnaden
i olikfärgade fönsterglas
frostade mönster

ställer inga krav

så långt härifrån
röd sol mellan bergen