När det gäller kärlek är jag alltid allena
och kommer så att bli
för kvinnorna är sena
och tiden med dem är förbi

får jag ingen kvinna är jag ensam på alla sätt
för mycket jag gjort under min levnad känns inte rätt
så därför får jag leva i avsaknad av sällskap
och alltid titta ner i avskildhetens gap

jag måste vara en tråkmåns, för alla undviker min person
om det vore val och fördelning av människor, så tog valde de nog sist min ranson
så ensamheten är min enda vän
och kommer så att vara fortsättningsvis, det har jag på känn

annonserar jag efter en kvinna
ja, då står där ingen att finna
med min otur så finns det ingen som är intresserad
jag måste nog vara ganska odresserad

skämt åsido finns en mening med allt som sker
för min del så är det tummen ner
från kvinnor av alla de slag, jag får nog helt enkelt släppa taget
för har det inte blivit något vid det här laget

så blir det nog inte så länge jag jag är vid liv
annat var det i ungdoms dagar, då var det ett väldigt riv
då fick jag springa undan hälften, jag känner fortfarande värken i mig
och hann med många förhållanden, både snabba och längre förhållanden, men sen lessnade de och valde de andra än mig

det kallades svek och otrohet
när jag gick bet
och löftena i kyrkan
övergick till en annan mans dyrkan

ska jag ge upp, min ålder stiger
och här sitter jag och tiger
och tänker på gamla tider
och både ler och lider



© Ted Örnberg 2012-12-10