(det gör alltid ont.)
det gör aldrig ont.

jag vet inte längre hur det känns att vara trött, för jag minns inte sist jag inte var det.

(du kommer tillbaka med blod upp till armbågarna)

nu är jag inte mycket människa, när jag ligger ihopkrupen och huttrar
"hur mår du?"
"inte alls"
"men nåt måste du ju känna?"
"förjävligt
nu är jag väldigt, väldigt liten.

det rör mig inte längre i ryggen,
när mamma gråter
för här sitter Sveriges mest patetiska 18-åring och berättar för sin psykolog att hon var mobbad när hon var 12.



(jag är kär i livet.
men livet hatar mig.)

vi är medicinerade, deprimerade,
men det är också det enda vi har gemensamt.