drottning Titania sade

klänningar och kvantfysik

behagar mig

lika

mina älvor döljes väl

i hårsvallen 

rika

fläktar svettande pannor

med vingarna 

tunna

torkar kärnfamiljernas

rördhetstårar 

runna

efter snickesnack och prål

roar det mig

skämta

Uti hallen kommer nu

dragen utav hästar sju

sagolik tårtcharabang

Monsieur le chef lägger snitten

och se - ur jättekakans mitten

åttioen danserskor

yppiga skönögda gungar fram

till musik av hett och kryddigt slag

cymbal och darbukka tam tekke tam

med kratta av spindelväv

utplånar jag 

minnen

Hans Majonäs Honungen hade bara nickat till

Drottningen drömt sig bort

genierna längtat

till arbetet

festernas fest liknar

sig själv 

igen