Jag undrar varför nästan inget blir gjort och sagt
Att vi tillsammans bedömer oss ha så lite makt
Till att påverka något av det som händer i världen idag
Allt verkar vara styrt av en obändig lag
Som får oss att bli kvar i sådant som ställer till
Och för oss mot sammanhang som vi egentligen inte vill
Den rika världen är fast i frosseri
Den fattiga delen i melankoli
Och hopplöshet över ständiga hot
Mot hälsa och överlevnad i stort
Och tillvaron fortsätter i allt högre fart
Det är alldeles uppenbart
Mot farliga situationer och gränser
Som kan få allvarliga och vittgående konsekvenser
Sponsrad av ett mänskligt psyke som blivit alltmer förryckt
Och i allt mindre grad är upptagen av verkligheten än med flykt
Där förvirrade unga män med vapen i hand gör räder
Medan vi fortsätter att beskåda kejsarens nya kläder
När kommer den tid som föder fram den insikt
Som är av allra största betydelse och vikt
Att de flesta av oss är programmerade och besatta
Långt utöver vad vår tanke kan fatta
Till att hålla oss med ett märkligt levnadssätt
Som så går emot det som är hållbart och rätt
Ögonblicket är nu här för att lära oss och få oss att besinna
Var den framtida vägen står att finna
Frågan är vad eller vem vi kan konsultera
Nu när vi inte har några storslagna idéer mera
Utan tvingas till att städa upp och återställa
Det som våra fåfängda drömmar starka och grälla
Åstadkommit och fortsätter att göra
Som mot avgrunden ytterligare kommer att föra
Kanske är det oss själva vi ytterst måste fråga
Vad vi kan utveckla för förmåga
Som kan förhindra ett totalt sammanbrott
Och att den tidsfrist är förbi som vi fått
Om vi en framtida värld skall kunna klara av att bygga
Måste vi våga närma oss och ta itu med vår individuella och kollektiva skugga