I år har som bekant censuren slagit till på Walt Disney o Co.

Självklart ska sterotypa och gammaldags värderingar inte visa sitt fula tryne i något så puttrigt och julmysigt för alla generationer, som public service teves sedan 1959 visade och älskade Kalle Anka och alla hans vänners, julhälsning.
Så väck med negerkossan som gör en saltomortal och får ett OK i rumpan. Sen är det han som tydligen påminner om en karikatyr av en jude, jag blir lite förvirrad för jag har aldrig tänkt på mannen som just jude. Det hade ju kunnat vara en av bröderna Fares, han med den stora näsan och han är väl ingen stereotyp, han är ju alldeles speciell, så som han är. Flickan då, det är ju också en av dockorna man inte klarar av? Som jag har förstått det är det ytterligare en figur i rutschkanan som klippts bort. Har de inte kollat på dockan som de visar spindeln för, är hon i så fall inte stereotyp? Hon måste ju tas bort, definitivt.

Sen tycker jag nog att tomten själv, i sin feta lekamen inte riktigt är godkänd i dagens teve. Tjock som en gris, ohälsosamt fet och dessutom håller han sig med klena arbetare som får göra allt grovarbete (tänk säckhelvetet, inte ens det kan han bära själv). Jag ser det som en anspelning på kapitalismens utsugning av de små, där kapitalisten roffar åt sig mervärdet av andras kroppsarbete, det är knappast sunt att så stereotypt visa klasskampens villkor nedkokade till förhållandet mellan kapitalist och arbetare, fast i tomtefabriken. Så ja, det enda som blir kvar av det avsnittet, är han som målar med rutig färg. Men associationen går ju omedelbart till att vara svart eller vit, så de politiska associationerna känns inte heller här helt komfortabla. Antingen kör vi bara med vit färg på alla rutor nästa år, eller så får vi ta bort det med.

Det här pennalistiska spelet mellan kakaduan och Kalle, och särskilt där pippin driver med kosacker och genererar en hel folkgrupp, måste bort. Avsnittet är djupt förenklat i sina bilder av hur människan gör intrång i naturen och att den kampen ständigt pågår i vår närmiljö. Dessutom är den tydliga produktplaceringen och pläderingen för rökningens lugnande inverkan på ett skärrat sinne, inget som får passera oförmärkt.

Sexistiska budskap får vi inte glömma att försöka råda bot på. Robins relation till Marion, Lady och Lufsen och Askungen är ju bara så förklenande för de kvinnor som genom århundraden har kämpat för att åtminstone få i närheten av de grundläggande rättigheter som tillerkänts männen. VI lyfter ut avsnitten. Det är ju uppenbart för alla att Lufsen och en köttbulle på en tallrik, utan Ladys nosputt och spaghettipuss lätt kommer att bli trist. Nä, vi tar bort det med.
Ferdinand får kortas ned avsevärt. Dels kan vi ju inte ha en sådan nidbild av spanjorer i form av de tre hattförsedda gubbarna som ska komma och bedöma Ferdinands kraftfullhet och aggressivitet. Fan, spanjorer, och dålig ekonomi har de ju också. Men mer stereotypt än de gubbarnas groteska ansikten får man leta efter. Tjurfäktning är ju förbjudet dessutom, och vampen på läktaren är bara så gammaldags, så nä, det går bort. Tar vi bort hela skiten behöver vi inte klippa särskilt, där de framställer Ferdinands morsa som klok, trots att hon är en ko, ett sånt fundamentalt angrepp på det kvinnliga intellektet.

Ja, ni fattar. Jag behöver inte beskriva mera.

Walt Disney o Co. har lite att göra till nästa jul.

Nästa år kan vi se fram mot ett väldigt kärnfullt och mycket modernare program med god jul från Kalle och hans vänner. Programmet beräknas ta två minuter arton sekunder att genomföra, så vi kommer att få oceaner av tid på oss att slita pappret från alla julklappar vi fyllt vardagsrummet med. Kalleprogrammet är då uppdaterat, moderniserat och fritt från sådana spänningar som kan få moralivrares argusögon att blixtra och höja sina röster för reformering.

Frågan är dock om denna förändring av värderingar, moral och uppfattningar som får saxen att komma fram på Disney har spritt sig till alla de tevetittare som köpt sina små klappar till både pappor, mammor, och små flickor och pojkar, eller om de kommer att känna sig snuvade på det mest traditionsfulla teveprogrammet i SVT:s historia.

@