Vart och vartannat svärord
genom meningarna,
genom dina meningar med livet, med ett leende på läpparna,
genom ständiga återblickar på det ljuva 60-talet.
Drömmar som försvann, män som höll din hand,
tills någon budade och ropade in dig till ovärderlig - det enda priset som kunde sättas på ditt liv.
-Kära lilla du, gråt inte,
skulle jag ha sagt även om jag inte kände dig,
allt blir bra igen, ska du se.

Någon sista tafatt kram
över en hög av höstlöv, Oktober 1958,
under en nyputsad kristallkrona
insvept i dina manglade dukar.
Du hade dagen i en blomkruka på balkongen
och du slutade röka några gånger om dagen.
-Kom in i värmen nu, inget som stressar dig,
bara uppslukad i det ultimata lugnet
där du alltid ville bo.

Så om du hör mig, min vän
det är bara jag ; din favoritdrummel
som önskar dig Godnatt,
Vila i frid.