bland plataner och olivträd
bland plataner och olivträd en astronaut, som fått vittring på det mänskliga
*
jag kunde aldrig ha gissat att du skulle finnas i mitt liv igen, ens tillräckligt för att störta mig från klippan
*
alla speglar är övertäckta tiden börjar och slutar i ett kommatecken
*
de, som kommer seglande, har lång väg att fara där jag sov under sällsamma nätter
*
som enda ledtråd nämner jag Gehenna ingen säger, vad alla tänker jag lär mig ingenting i den här skolan
*
mot bättre vetande ställer jag siffrorna i ugnen
*
vem skall sitta i stolen? hon som sitter med hjärtat i handen i våra trasiga händer; knäppta i en gest
*
tiden och döden två storheter som tar ut varandra parallellerna, som formar vårt öde
Fri vers
av
Catharina Edin
Läst 397 gånger och applåderad av 16 personer Publicerad 2013-01-02 10:18
|
Nästa text
Föregående Catharina Edin |