Lämnade världen för en stund,
när allt jag bar blev för tungt.
Svävade en stund,
ovanför.
Kunde höra vad alla sa,
men inte svara.
Kände en lättnad,
jag inte kan förklara.
Kunde inte röra mig,
inte stå.
Var som jag svävade,
högt upp i det blå.
Mina ögon var öppna,
men jag kunde inte se.
Ville stanna där uppe,
aldrig mer komma ner.
Men jag vaknade till slut,
som ur en dröm.
Fast jag under flera nätter,
inte fått nån sömn.
Ramlade rakt ner,
i min verklighet.
Fast det var skönt att stänga av,
när jag inte orkade mer.
Vet nu jag har en styrka,
och hur jag ska leva med det jag bär.
Livet är nu i balans,
likt lugnet efter stormen.
Nu är det som kommer en stilla bris,
som påminner om en tid i kris.
Nu när lugnet,
till slut har landat.