Ditt hår, så graciöst
behagfullt, jag blickade nervöst
mot Dig, Du hade en lugg som delvis täckte Dina ögon, så sköna
så förtrollande gröna

Du drog undan luggen, och våra blickar mötte varann
så underbart vacker Du var, och jag är så glad att jag fann
Dig, Du underbara kvinna
hur svårt det hade varit att finna

Dig, jag hade letat så länge, och plötsligt stod Du där
och helt utan vidare, när vi såg på varandra, kom tankarna … jag är KÄR
vid anblicken av Dig tappade jag mobilen, du småskrattade och såg min prekära situation och jag fumlade fram ett hej
du svarade mjukt tillbaka, och framför mig såg jag en helt sagolik tjej

ganska direkt förnam vi båda att allt kändes rätt
innan vi ens presenterat oss, så märkte vi att det stämde på så många sätt
vi tog en promenad tillsammans och jag kände att Du var den som jag saknat i min trista tillvaro
och trots att det bara gått några ögonblick, så kände jag genast Din kärleksfulla närvaro

vi gick i timmar och pratade, ja, nästan öppnade oss för varandra
och ingen av oss blev less, vi bara fortsatte att vandra
och resonerade, skämtade, skrattade, det sammanfogades ett förtroendets band
och helt plötsligt så kände jag Din mjuka hand

i min, och nu uppstod en trygghetens kärlek mellan oss, och så kom den första kyssen, nu VAR kärlek mellan oss båda
en sann kärlek, som fortsättningsvis skulle råda
kyssen var ett sigill på att kärleken mellan oss hade börjat finnas till
och för ett ögonblick kändes det som tiden stod helt still

jag följde Dig till dörren första kvällen, Du sa god natt, med ett löfte om att ses igen
sedan den dagen följdes vi åt, och Du blev min käraste och min bästa vän
och vi gjorde saker tillsammans, och skapade en ömsesidig respekt
nu var den äkta kärleken mellan oss omsorgsfullt väckt

men …..

jag vill bara påminnas om det fina som en gång var
för sedan kom tider av oro
det känns bättre att bara ha de goda minnena kvar
från tider när den äkta kärlekens frö började gro


© Ted Örnberg 2013-02-12