Svagt illamående.
Gul strimma i väst.
Ljumna tankar brusar
genom själens rör.

Små nojor tjattrar
och vill tränga sig in.
Men jag är hellre ensam hemma, -
vet hur de uppfört sig förr!

Vinteräpplen i källaren,
kalla med skrynkliga skal
och gula som gummors kinder,
lyftes upp ur skuggan.

Ett vilt sken
i mörkret, - vinterkvällen
dömde mig till Döden, men
exekutionen har uppskjutits.

Fick burka i segelbåten
i hårt väder
å doppade håret i vågorna
i havet vid Sandhamn.

HUR har jag lyckats ta
mig ända hit från då?
Jag måste ha gått igenom
glasväggar, minst, med kraft!

Det ömmar av träningsvärk i
min kropp. En massa små ärr
förkunnar att jag :
har många liv, - som en katt!