Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Håkan

Jag var lik dig
När jag föddes
Du var min idol
Jag ville bli snickare, som du när jag blev stor
Var stolt att jag var din

I tonåren
Var jag som du
Vi kom i gräl ibland
Och jag slog i dörrarna
Ett ofog du hatade

Jag blev äldre
Du blev min löparkompis
Vi joggade och pratade
Du peppade och valde spår

Sen blev jag sjuk
Du förstod inte hur det kändes
När själen vände sig
Och jag gick in i en bubbla av självförakt och ångest
Vår relation blev ansträngd

Men på sjukhuset
Den där jobbiga avdelningen
Kom vändningen
Du kom med kläder
Vi skrattade
Jag fick komma hem

När du blev sjuk
Led jag
Visste vad du gick igenom
Ville bara krama dig
Ville verkligen visa dig
Att lilla jag förstod

Sen flyttade jag
Avståndet blev stort
Du var med om en olycka
Fick svårt att prata

Men jag förstår
Jag hör
Vet vad du säger
Du och jag är samma inuti
Och har samma lilla näsa

Jag älskar dig så
Min underbara pappa




Fri vers av M_Franke
Läst 241 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2013-02-21 18:48



Bookmark and Share


  Fairytailgirl
Fin relation till din pappa...det är värdefullt i ett barns
liv...Ja bägge föräldrarna såklart, men oftast är det en
utav dem som man kommer lite närmare i sitt förhållande.
Fint skrivet!!!
2013-03-30
  > Nästa text
< Föregående

M_Franke
M_Franke