Mörkret sveper över landet. Strimmor av röd färg böljar i det. Dagen är inte klar än. Jordbrukarna rör sig över slättlandskapet med hemflätade korgar över ryggarna. Vant och sitt yrke troget. Det luktar något...ogripbart. Stoft av metall. Bränt av något slag. Kittlar varmt om näsan. Så närmar sig ett ljud från horisonten. Ett dån. I rasande fart. Skär som ett åskmoln över den annars så klara och brinnande himlen. Jordbrukarna, i huvudsak män, men även kvinnor och barn vänder sig om. Stirrar mot dånet och de små gråa punkter som växer sig allt större och större. Det går upp för dem vad det kan tänkas vara. I vilda skrik skingras de åt spridda håll. Barnagråt, familjer som försöker finna varandra. Vissa faller. Några blir liggandes. Vad de alla har gemensamt är känslan att allt är förlorat.

Svart rök pyr emot skyn. Natten är äntligen över. Hus är raserade. Staden förstörd. Hundar och katter stryker över spillrorna. Människor ligger utspridda. För evigt sovandes...

Ögat öppnas. Svansen börjar att röra på sig. Så lyfter odjuret på kroppen och ger ifrån sig ett vrål som får väggarna att skaka. Tar sats och kastar sig ut för klippan den låg på. Vingarna flaxar. Odjuret tar sig ut ur grotthålet där den legat och sovit. Solen lyser. Blänker mot det glänsande skalet. Så fäster odjuret ögonen mot horisonten. Och det som ligger bortanför. Solen blir alldeles röd. Och snart ligger den bakom odjurets rygg. Det börjar att rinna och dropparna faller ner mot jorden. Regnet som aldrig upphör. All världens ting målas röda. Och mörkret lägger sig över världen.