Det är mitt koncentrat starkt som renaste heroin som håller, sliter mig i stycken.
Pärlor som faller i sexuell utmattning är extas jag letar efter natt efter natt.
Ja jag gömmer guldet och behåller det hårda silvret, avvaktar skiftningen från nattvakten innan jag kommer fram ut och hem i mörkret som omger allt.
Du andas tungt solens strålar som rent, rent pulver. Dina vingar är fläckiga och brända minns bara flykten denna ständiga flykt.
Tyst jag ser sjukdom sakta trädda fram som ,som något stort och främmande.
När brevet kom , när brevet verklig föll ner gick du din väg som det svin du är:
Det var aldrig två trappor ner till maskinsten det var evighet i stora svarta hål i rymden som omgav.
Mina naglar är svarta nu sen jag rörde vid det gotiska, mystiken ja själva det som bara jag ser när jag pumpar dig full, och kommer verkligen kommer långt inne i dig.
Ackorden som slås på gnistrande livssträngar efteråt när du fortfarande glänser, sen minuterna innan du går med de stora elefanterna ut på den oändliga savannen för att som du säger få släcka din törst.