Ångest förföljer mig varje sekund minut den upptar hela mitt väsen
försöker smita på alla möjliga sätt tar tabletter sover ligger bara och
tittar i taket i sängen de3n tar helt enkelt kol på mig jag orkar snart
inte mera gråten som ligger nära nära knuten i magen klumpen i halsen
som inte vill försvinna hur ska man leva när man inte kan leva?

jag lever i dödens väntrum ska jag ta mitt liv ska ska jag stå ut och trotsa
ångesten jag vill bara gråta gråta springa för livet för denna stora rädsla
som härbärgerar hela min kropp och själ känner bara sorg åter sorg inte en
gnutta glädje alls bara vemod och tyngd i min kropp sån är ångesten den tar
ingen hänsyn den bara gräver stora hål i min själ förpestar mitt liv egentligen har jag inget liv jag är ju en fattig sjukpensionär som bara blir sjukare i själen för varje dag som går

döden tittar på mig den stora svarta döden jag orkar inte leva längre
jag orkar inte
leva