Det känns
klättrar på väggarna
på gränsen
plågas
av din tystnad
trots bara tre dagar.

Jag pratar
pladdrar på
undrar
våndas
inför ditt kommande.

Jag borde vara cool
bara pyssla med mitt
verka oberörd
göra mig svår
otillgänglig
mer intressantare.

Det går inte.
Darrar som i kamp
på liv och död.

Skriker ut till Gud:
Jag vill inte vara
i denna vånda!

Ge mig frid i detta!

Förlåt mig, Herre!
Detta är självförvållat,
förlåt mig.
Ditt beskydd, oh jag
behöver din nåd,
din frid.

Tala Herre, din tjänare hör!