till kolsvart

till kiselblått

tillbaka till cerise

medfarna

handavtryck i plåten

 ~

lösryckta molnrevor -

vinden är blymantlad

läser du i dem -

avståndet du håller

har en varbygel runt sig

som en ram

bruten

gå ur den ljudlöst

 ~

stråmiljarder

fältet

kastar sig i sömnen

drömmer om skörd

månen

är ett lieblad

natten

är ett utdraget skaft i händerna

du går på fältet

vet inte om

du syns

 ~

redskapet faller ur

handen

likt

kärlek som följer trafikljus

 ~

här sitter han

först bakom tvärlinjen

sätet är en läderskål

han är skålens djup och välvning

han är tom och

finns bara som ett gaspådrag

radion spelar

coming back to you

 ~

asfalten har kokat sönder

det är en

varm dag

 ~

svanarna

svarta, vita

samlas tvekande i viken

alla blinda

vet inte att man talat om dem

sjön är en mörk bärighet

ljudet färdas långt här:



~

 

den gamla granen

rak i kärnved och huvudgrenar

men kvistarna hängande

ned

~

en smäcker hand som

rör sej

pekar ut de sjuka och dåliga strukturerna

förankrar dem med nålar

det är så vackert

objektivt så

~

vägen svartnar fortast när det skymmer

den skrämmer dem

de går ner i diket

känner på ärrvävnaden

 ~

sången om en linje

bärighet

tillbaka till cerise

till kolsvart